Svensk i Köpenhamn

De tog sedan in hunden i bussen och lät den gå igenom bland passagerare och handbagage. Denna gång var hunden tyst, men hörde att den stannade en bra stund på något ställe längre bak i bussen. 

Hunden fick sedan gå igenom bagageutrymmet igen. En tullstänsteman kom in i bussen och ropade att alla skulle hämta sitt bagage och komma ut och ställa sig.

Väl ute i garaget fick vi ställa oss på ett led och så blev vi inropade. Det var borde som stod i en lång rad med tulltjänstemän på ena sidan. Jag var inte ett dugg orolig då för jag visste ju att jag inte hade något i väskorna. En kvinna började gå igenom mitt handbagage och en man började med en av mina större väskor. De började ställa en massa frågor.

"Var har du varit?"
"Vad har du gjort där?"
"Vad studerade du?"
"Hur länge har du varit där?"

"Var ska du nu?"

"Var är du hemmahörande?"

I början tänkte jag att det är väl frågor de ställer till alla. Men så kollade jag på de andra borden och de andra som fick sina väskor igenomgrävda. Jag tyckte inte de snackade så mycket som de här. Då slog det mig, tänk om någon lagt något i min väska när jag gått in i bussen och luckan till bagageutrymmet stod öppet? Vad gör jag då? Blir jag dömd då?

Någon gång under utfrågningen och rotandet igenom mina väskor hörde jag kvinnans radio spraka till. Jag uppfattade det som "den sidsta med *****färgad jacka". Jag tittade automatiskt mot ingången och det gjorde också tulltjänstemännen där de kom in en kvinna. Nej, henne kan det inte vara tänkte jag. Hon såg inte ut som en sådan som smugglade droger. För jag hade insett att det där skallet hunden hade gett ifrån sig från bagageutrymmet måste ha varit något sånt den hittat.

Till slut hittade mannen min spray i väskan.
"Är det pepparspray?"

Nej, det är färgspray, det står på den, sa jag. Men han verkade inte övertygad, luktade på den och visade kvinnan som var i full färd med min andra stora väska. Mannen var i alla fall tvungen att testa sprayen och JA det var färgspray. Grejen var att man ska kasta använda sprayer, antagligen för att de kan torka igen i öppningen. Så jag bad honom slänga den. Vilket slöseri... Han kunde bara ha läst vad det stod på den, men nej då.

De hittade i alla fall inget i mina väskor. Som jag dessutom fick packa ihop delvis själv av någon anledning. Men när jag tittade bredvid mig stod den där sista kvinnans bagage ensamt kvar på bordet. Tulltjänstemännen sade att hon var inne för visitation. 

Väl tillbaka på bussen körde vi ganska snart igen. Och jag tror inte den där kvinnan kom på bussen efter visitationen. Undrar vad de hittade.